Nectar.nu

Saft är för många den ultimata törstsläckaren under varma sommardagar. Den fruktiga drycken med sin söta smak passar som måltidsdryck, som komplement till en fikastund eller bara som den är. Saft tillagas vanligen genom att man kokar socker och frukt tillsammans med vatten. Ofta måste också någon form av konserveringsmedel tillsättas. En av de vanligaste baserna för saftkokning är jordgubbar. Även om just jordgubbssaft för många är förknippat med oskyldiga sommardagar i barndomen, anses rena jordgubbar faktiskt traditionellt vara ett afrodisiakum, det vill säga ett sexuellt stimulerande ämne. Hur effektivt det egentligen är kan kanske ifrågasättas. Vill man vara säker på att stimulera någon annans eller sin egen lust är det därför bättre att använda sig av sexleksaker. Du hittar ett brett utbud på Lyxigasexleksaker.se.

Jordgubbar är dock bara ett exempel på de många variationer av saft som går att skapa. Några andra vanliga smaker är hallonsaft, apelsinsaft, svartvinbärssaft, fläderblomssaft och blandsaft, varav den sistnämnda är just en blandning av olika bär och frukter. Förutom kokning kan man också framställa saft genom att helt enkelt röra ihop bär, socker och vatten utan att koka dem. Detta kallas rårörd saft, och har den fördelen gentemot kokad saft att konserveringsmedel inte alltid behöver tillsättas, i alla fall i rårörd lingonsaft och andra rårörda safter där citronsyra används i tillagningsprocessen. Citronsyra har nämligen en viss konserverande effekt i sig.

När man kokar saften kan man för att göra det enkelt för sig använda en så kallad saftmaja. En saftmaja är ett kärl i tre delar, designat för att kunna användas på en vanlig spishäll. Den understa delen av saftmajan, som har formen av en ganska grund kastrull, fylls med vatten. I delen över, utformad som en djup kastrull, finns ett litet hål, som sitter ganska högt placerat. När vattnet i botten börjar koka stiger ångan genom hålet till den mellersta delen, och sedan vidare upp i den översta delen, som har en perforerad botten. Det är i denna del som bären ligger. När bären värms upp spricker de, och börjar droppa ner sin saft till det mellersta kärlet. Därifrån kan man sedan tappa upp saften genom en sidoslang. Om man blandar ut saften med lite vatten och släpper ner några iskuber, kan man njuta av ett perfekt glas saft.

Det finns en dryck som alla åldersgrupper tycks dricka mer än någon annan: läsk. Medan öl hör de vuxna till och saft främst är något för barnen skär läsken över alla generationer, och den söta drycken tycks kittla smaklökarna på såväl gammal som ung. Det som från början var en småskalig produktion av sötade drycker i Frankrike har vuxit till att bli en miljardindustri där några av de största företagen har enorma marknadsandelar. Läsk är inte lika kulturellt eller religiöst betingat som exempelvis alkohol, vilket gör att läskens popularitet sträcker sig över hela världen.

Läskens historia tog sin början i Frankrike på 1600-talet. Där började en uppfinningsrik affärsman söta vattnet med honung och socker. Ännu skulle det dröja innan läskens karaktäreristiska kolsyra kunde introduceras. Det var först när kolsyremetoden upptäcktes av Joseph Priestley, en engelsman som experimenterade med drycker, som läsken fick något av sin nuvarande form. Priestley insåg snabbt potentialen med läsken och han var inte sen med att nappa på affärsmöjligheten. Han öppnade en fabrik för sodavatten, som drycken kallades, och han blev snabbt rik när försäljningen gick i taket.

Idag produceras läsk av en rad olika märken och företag, men det mest kända av dem är utan tvekan Coca-Cola. En amerikansk apotekare vid namn Pemberton var det som skulle ge den bruna drycken till världen. Han tog fram det 1886 och tog snabbt patent på receptet. Detta såldes sedan vidare, men receptet har aldrig blivit offentligt för allmänheten. Faktum är att Coca-Cola-receptet anses vara en av världens största affärshemligheter och det är något som företaget är noga med att påpeka. Från att ha varit en amerikansk angelägenhet, där amerikanarna såg Coca-Cola som sin egen dryck, har den nu spridit sig över hela världen.

I takt med att fler vill ha läsk i vardagen går det nu också att tillverka sina egna läskedrycker. Med hjälp av mindre kolsyreapparater som går att ha i hemmet går det nu att bestämma sin egen smak på läsken. Drycken är också populärt att ha som måltidsdryck och det fungerar bra att dricka det till många sorters mat. På matklubben.se hittar du många recept som passar bra med läsk.

Mjöd är en dryck med mytiska associationer i Sverige. Vi förknippar den honungsbaserade drycken med vikingarna och med gudomliga krafter. Trots det är mjödet en dryck som inte bara dracks av vikingarna – faktiskt har drycken funnits i nästan alla forntida kulturer. Exempel på folk som drack mjöd var mesopotamierna, egyptierna, grekerna, romarna och mayaindianerna. Det finns spår av en jäst dryck som innehåller honung så långt tillbaka i tiden som till 7000 talet f. Kr., i Kina. Drycken omnämns också i hymnsamlingen Rigveda från år 1700-1100 f.Kr., från Indien. Gemensamt för mjödet i samtliga kulturer är dock att det ansågs vara gudarnas dryck. I de nordiska länderna sade man att Oden stal ett mjöd som kallades suttungamjödet från jättarna, och gav det till asar och människor. Det sägs också att krigarna som kom till Valhall drack mjöd som kom ur spenarna på geten Heidrun, som stod högst upp på världsträdet Yggdrasil.

Det finns få förteckningar över hur man drack mjöd på vikingatiden, och hur mycket mjöd man drack. Man tror dock att mjödet på den tiden var en fin och dyr dryck, som endast intogs vid högtidligheter. Desto vanligare var då mjödet under 1400- och 1500-talen. Mjöd var till exempel en vanlig dryck vid Gustav Vasas hov. Efter detta började dock mjödproduktionen, och således konsumtionen, att minska. Detta tror man berodde på en rad kombinerade faktorer: biodlingen minskade, eftersom sockret ersatte honungen och stearinet ersatte bivaxet, och mjödet konkurrerades ut av importerat vin.

Det produceras dock fortfarande en del mjöd i Sverige. Tillverkningen går i princip till på samma sätt som vintillverkning, förutom att vatten och honung är basen istället för druvsaft. Det finns en mängd olika sorters mjöd, som ser och smakar olika ut. Skillnaderna beror bland annat på vilken sorts honung man använder, och om man tillsatt några bär, någon frukt, några kryddor eller malt vid tillverkningen.

Whisky har en lång och stolt historia. Drycken är ursprungligen från Skottland och har fått sitt namn från ordet uisce beatha. Det är gaeliska och betyder livets vatten, ett passande namn för den goda drycken. Whisky lagras på ekfat under många år och det är just lagringen som ger whiskyn sin karaktäristiska färg och smak. Många föredrar att dricka sin whisky som den är, eller till och med ett par vattendroppar.

Tillverkning
Det finns många faktorer som påverkar smaken, som till exempel valet av lagringsmetod eller vilka spannmål man använder sig av. Maltwhiskey är till exempel gjort enbart på korn, men det är även vanligt att man blandar olika ämnen som till exempel majs, råg, ris och havre. När säden har skördats så läggs den i blöt så att den kan börja gro en del. Grodden från säden rostas eller torkas sedan med så kallad torv. När torven eldas så bildas mycket rök, röken ger sedan spriten sin karaktäristiska ”rökighet”. Efter detta så krossar och maler man säden. Varmt vatten tillsätts och blandas med den krossade säden i flera timmar. Vattnet får i detta skede smak från säden, samt att sädens stärkelse överförs och bryts ner i vattnet. Efter en viss tid så skiljer man på vattnet och den fysiska massan som bildats. Vattnet kallas nu för vört och resterna som blev kvar kallas för drav.

Vörten ska nu börja jäsa i stora jäskar. Olika företag använder sig av olika metoder under jäsningen, och även tiden som vörten får jäsa skiljer sig. Det är i detta skede som sockret i vörten omvandlas till alkohol. När vörten har jäst klar så destilleras vätskan två till tre gånger. När detta är färdigt har man en sprit med mellan 60-70 % alkoholhalt. Dock så får det inte kallas för en whisky förrän spriten har lagrats på ekfat i minst 3 år.

Efter lagringen så händer det att man blandar olika whiskyårgångar, whisky från andra typer av fat och så vidare. Dessa kallas för blended whisky. En single malt whisky betyder att innehållet kommer från ett och samma destilleri och inte har blandats med något. Att beställa från andra länder är i många fall både billigare och ger ett större utbud. Vill du ha svensk whisky så är flerfaldigt prisbelönade Mackmyra något som kommer att passa dig väl.

Under en lång period så emigrerade massor av invandrare från många olika länder till Amerika för att söka lyckan. Med sig hade de inte bara drömmar och hopp om bättre tider, de hade även med sig traditioner och det inkluderade också recept på hur man skapade spriten man hade i hemlandet. Det sägs att det första som de skotska, irländska och engelska invandrarna gjorde när de kom till det nya landet Amerika var att brygga whisky. Området i Kentucky som nybyggarna destillerade sin whisky på gavs namnet Bourbon County, efter den franska kungafamiljen, och den speciella spriten gavs namnet Bourbon Whisky.

Sedan 1964 så finns det ett antal krav som måste uppfyllas innan man kan kalla sin sprit för Bourbon Whisky. Bland annat så måste den innehålla mer än 51 % majs. Den måste dessutom ha lagrats i ett nytt fat av amerikansk ek som har rostats inuti. Bourbon får inte kallas för bourbon om det inte destillerats i USA, och den får inte heller kallas för Kentucky Bourbon om den inte destillerats i just Kentucky. Ett av USAs äldsta företag är ett Bourbon destilleri, nämligen Jim Bean.

Olika namn betyder olika lagringstider
Om drycken har lagrats i mer än 2 år så får den kallas för ”Straight Bourbon”, det är dock inte ett måste. Om den har lagrats i mindre än 4 år så måste den däremot ange hur länge den lagrats på flaskan. Om den har en märkt lagringstid så är det den yngsta whiskyn som använts som måste anges. Som om inte detta vore nog så har de olika destillerierna även egna klassifikationer.

Single barrel betyder till exempel att whiskyn kommer ifrån ett och samma fat. Man väljer endast ut de fat som, efter en avsmakning, ser mest lovande ut. Varje fat ger sin egna unika smak, vilket innebär att varje whiskyflaska i princip är unik och av en väldigt hög kvalité. En annan klassifikation är Small batch, det innebär att samma metod har använts som hos Single barrel men de utvalda faten har blandats för att ge en enhetlig smak. Det finns även en kvalifikation som heter small scale, vilket betyder att destilleriet satsat på få flaskor av så hög kvalité som möjligt.

Det finns få länder som är lika sammankopplade till en dryck som Ryssland och vodka. Själva vätskan är oftast färglös och används för det mesta som en komponent i drinkar. Dock är det många som hellre dricker den som den är. År 1843 infördes en lag att alkoholhalten hos vodkan måste ligga på 40 %, allt annat var förbjudet. Idag så varierar halten mellan 35 och 50 %. Dock så måste den idag ligga på som lägst 37,5% enligt EU för att få säljas under namnet vodka.

Tillverkningssätt
Vodka tillverkas genom att destillera säd eller rotfrukter och sedan spä ut alkoholen med vatten. Det går dock att destillera och skapa en alkoholstark dryck från nästan vilket ämne som helst så länge den har stärkelse eller socker. Det har länge vart ett känsligt ämne, vad som får kallas för vodka eller inte, eftersom alla påstår att just de egna ingredienserna är de rätta. Oftast så filtreras vätskan under eller efter destilleringen men i många länder anser man att filtreringen tar bort den unika smaken från produkten. Vätskan som resulterar efter destilleringen har oftast en hög alkoholhalt, och får ännu högre halt om den återigen destilleras. Denna alkoholstarka vätska späs ut med vatten innan den skickas ut till försäljning.

Vodka i världen
Att destillera alkoholsvaga vätskor för att skapa en alkoholstark produkt var länge en välbevarad hemlighet från Mellanöstern. Dock så började det produceras starkt brännvin i närheten av nuvarande Ryssland under 800– till 900-talet. Idag är det flera länder som producerar vodka och brännvin, bland annat Sverige. I Sverige har vi så kallad snaps, och norrmännen skryter ofta om sin Akvavit. Samtliga är i princip samma sak, den enda skillnaden är att de kryddas på olika sätt. Skålandet bör dock alltid ackompanjeras av en rolig snapsvisa.

När det gäller pris så är den dyraste vodkan i världen är den varken svensk eller rysk, utan skotsk och heter Diva Vodka. Den är trippeldestillerad och sedan filtrerad genom nordiska björkträd samt sedan filtrerad ännu en gång genom diamantsand och andra ädelstenar. Även flaskan i sig kommer med ett gäng ädelstenar, och priset ligger på allt mellan 70 amerikanska dollar till 1 miljon dollar beroende på hur många ädelstenar du vill ha.