Mjöd

Mjöd är en dryck med mytiska associationer i Sverige. Vi förknippar den honungsbaserade drycken med vikingarna och med gudomliga krafter. Trots det är mjödet en dryck som inte bara dracks av vikingarna – faktiskt har drycken funnits i nästan alla forntida kulturer. Exempel på folk som drack mjöd var mesopotamierna, egyptierna, grekerna, romarna och mayaindianerna. Det finns spår av en jäst dryck som innehåller honung så långt tillbaka i tiden som till 7000 talet f. Kr., i Kina. Drycken omnämns också i hymnsamlingen Rigveda från år 1700-1100 f.Kr., från Indien. Gemensamt för mjödet i samtliga kulturer är dock att det ansågs vara gudarnas dryck. I de nordiska länderna sade man att Oden stal ett mjöd som kallades suttungamjödet från jättarna, och gav det till asar och människor. Det sägs också att krigarna som kom till Valhall drack mjöd som kom ur spenarna på geten Heidrun, som stod högst upp på världsträdet Yggdrasil.middle-ages-569665_1280

Det finns få förteckningar över hur man drack mjöd på vikingatiden, och hur mycket mjöd man drack. Man tror dock att mjödet på den tiden var en fin och dyr dryck, som endast intogs vid högtidligheter. Desto vanligare var då mjödet under 1400- och 1500-talen. Mjöd var till exempel en vanlig dryck vid Gustav Vasas hov. Efter detta började dock mjödproduktionen, och således konsumtionen, att minska. Detta tror man berodde på en rad kombinerade faktorer: biodlingen minskade, eftersom sockret ersatte honungen och stearinet ersatte bivaxet, och mjödet konkurrerades ut av importerat vin.

Det produceras dock fortfarande en del mjöd i Sverige. Tillverkningen går i princip till på samma sätt som vintillverkning, förutom att vatten och honung är basen istället för druvsaft. Det finns en mängd olika sorters mjöd, som ser och smakar olika ut. Skillnaderna beror bland annat på vilken sorts honung man använder, och om man tillsatt några bär, någon frukt, några kryddor eller malt vid tillverkningen.